2009-04-19

♥ Otur?

Jag bara sitter och funderar på vad det är som gör så att jag har en sån otur i kärlek och vänskap.
Är det mig det är fel på eller är det dom. Jag menar jag är väl inte den perfekta människan. Jag gör fel och misstag som alla andra. Jag ser inte ut som en snygg fotomodell men så hemsk kan jag väl ändå inte vara.
Vad är det som gör att alla killar jag träffar är otrogna. Varför har de ihop det med mina vänner. Och varför har mina vänner ihop det med "mina killar".
Väljer jag fel killar? Väljer jag fel sorts vänner?
Ja, tankarna snurrar i huvet på mig. Jag vet varken ut eller in om hur jag ska gå vidare med detta. Kan man bara förlåta och glömma?
Jag vet inte om jag kan det just nu. Jag är trött på att folk sviker mig till höger och till vänster.
Är trött på att folk får mig att verka så dum. Känna mig lurad på något sätt.

Ja, nu ska alla tankarna fortsätta snurra i huvudet på mig. Har ju inte så mycket till val för de försvinner inte. Bilderna försvinner inte. Jag behöver nog bara lite tid.
Jag kommer nog bli vän med denna personen igen. Vet inte när men..
Och förtroendet är ju borta. Men ja vi får se vad framtiden visar.

Iallafall. Nu ska jag försöka fortsätta att plugga. Så gott det går.

*smack*

1 kommentarer:

You know who... sa...

Jag vill prata med dig, det vet du att jag vill. Jag bara känner att jag vill skriva något. Jag vill skriva och säga en massa saker, men vet inte var jag ska börja och hur jag ska formulera mig och ens... vad jag ska säga.

Jag önskar så att vi kunde sätta oss ner och prata om detta. Det behövs verkligen, så himla mycket! Jag förstår att du vill och behöver vara ensam ett tag nu dock, absolut! Därför skriver jag här och inget mer sms eller ringer... Här kan du välja när och OM du vill läsa det jag skriver.

Jag vet vad du har sett, absolut. Och jag förstår att du är så förbannad att du hade velat döda mig just nu! Det hade jag också varit om jag sett det du såg...
Jag förstår verkligen! Men saker man ser kan uppfattas på fel sätt, på ett sätt som det egentligen inte är. Det var inte alls som du såg det!
Detta låter verkligen som världens sämsta försök till att bortförklara mig, men jag lovar dig av hela mitt hjärta och allt jag äger och har, att det VERKLIGEN inte var som du såg det! Jag ville inte!

Det var hans initiativ. Och jag trodde VERKLIGEN inte att han skulle göra en sån sak. Jag var inte alls beredd! Jag var övertygad om att det var dig han ville ha där. Cicci! Jag önskar att jag kunde göra något! Vad som helst för att du ska tro mig!
Jag skulle verkligen aldrig i hela mitt liv göra en sån sak medvetet!! Jag skulle aldrig gå fram till en kille du gillar och ta initiativ och börja hångla med honom eller träffa honom själv hemma eller ha sex med honom osv.. och du jämför mig nu med de som gjort så mot dig....

Jag skulle ALDRIG göra så!!! du vet det!!! du vet! innerst inne! snälla! Jag vet allt du varit med om, och jag vet hur sårad och ledsen och förstörd du blivit av det, och jag har lyssnat och stöttat dig, försökt hjälpa, och skulle ALDRIG få för mig att medvetet göra en sån sak mot dig själv! Eller hur..? precis som du aldrig skulle göra det mot mig.

HAN gjorde det mot mig, och jag blev så chockad, och vad skulle jag göra? Jag kunde inte förhindra det när han redan gjort det, och det var det du såg. :(
Jag fick panik, blev helt ställd och otroligt förvånad, och för dig såg det såklart ut som om jag medvetet gjorde det och berdog dig något så fruktansvärt mycket som man verkligen inte gör mot en vän.
Så snälla, snälla, snälla Cicci. Tro på mig när jag säger sanningen nu!
Jag vände bort mig och puttade bort honom och utan ett ljud bara gick surt därifrån när han gjort det. Fråga honom själv, eller Madde eller Josse, eller hans kompis. Någon måste ha sett det. :(

Jag fick panik och jag visste hur förtvivlad och ledsen du skulle bli av det, och därför gick jag för att leta upp dig. Jag ville prata med dig om det, som en riktig vän gör! Då hade du såklart redan gått in på toaletten. Därför gick jag dit, därför kom jag till dig. Jag hade ju ALDRIG gjort det och gått för att leta upp dig och hittat dig där om jag inte brydde mig om dig, om jag inte hade puttat bort honom!? eller hur? Då hade jag ju stått kvar där på dansgolvet med honom, om det var det jag ville. Om det nu var så att det var jag som kysste honom. Jag hade aldrig kommit till dig isåfall!

Cicci. :'(
Jag förstår att det måste vara fruktansvärt hemskt för dig att se, och förstår hur det såg ut. Men snälla tro mig när jag säger dig sanningen! Det jag sagt här nu är sant! Vad mer skulle jag gjort? :(
Som jag sa. jag har aldrig ljugit för dig och jag kommer aldrig göra det!

Jag förstår att det är jobbigt. Men jag vill inte aldrig någonsin förlora dig som en vän! Inte en så bra vän som jag har i dig.
Och att du skriver att du nog aldrig mer kommer kunna lita på mig gör sååå ont i mig! Vad ska jag göra för att få dig att tro mig, få dig att förstå hur det egentligen var? Du såg det ju bara utifrån.

Jag vet inte vad han sagt till dig sen efteråt, men jag kan bara hoppas att han inte använt detta mot mig. Det var hans initiativ och jag visade att jag inte ville. Jag kände mig bara så himla maktlös när du inte ville säga ett ord till mig, men satte dig ner och pratade med honom... Det var han som svek dig, inte jag.

Det är hemskt att du inte vill prata med mig mer.

Jag ber dig bara.. snälla.. lyssna på mig. Jag skulle aldrig svika dig så medvetet! Förtroendet för mig BORDE finnas kvar! Och jag kommer aldrig någonsin att missbruka det!

Jag älskar dig, kommer alltid göra, vad du än må tycka om mig nu efter detta missförstånd...

<3